Lina här! ♥
Halloj Tovas fina läsare! Lina here, woopwoop! Jag är då Tovas nära vän, och vi lärde känna varandra för ganska längesedan, dock tog det ganska lång tid innan vi blev så bra vänner som vi är idag! Tova är i vilket fall som helst en helt fantastisk chey, hon finns alltid där och stöttar upp mig! Något jag behövt den senaste tiden..
Utan Tova vettefn vad jag skulle göra, vem jag skulle vända mig till, hon är den som jag litar på till 100% och jag hoppas att hon litar på mig! ♥
Kan väl berätta lite om mig själv ;) Jag heter alltså Lina, som ni säkert fattat och jag är en 98:a som bor i Stockholms trakterna. Jag rider & hopptränar ett c-ponny sto, vid namn Chiquita. Chiquita är en ganska kräsen dam, hon hoppar inte över vad som helst inte. Allt sker på hennes villkor, det är i alla fall vad hon VILL! Vi håller på att kämpa ihop oss ännu mer, men snart har jag hopptränat henne ett år, och det här innebärt svett, tårar och lycka, det vill jag lova er! Chiquita kan verkligen få mig att börja gråta, ibland av lycka, ibland av känslan att man inte klarar något, att man är värdelös liten flugskit på hennes rygg. Men, det har gett mig otroligt mycket! Jag har lärt mig att se det från den ljusa sidan, har lärt mig att gå vidare. Och nu, nu går hon bättre än nånsin!
Bjussar er på ett åsiktsinlägg som publicerats på min & Tovas gemensamma blogg. Men det här ämnet vill jag verkligen nå ut med!
NU ÄR JAG TRÖTT..
Utan Tova vettefn vad jag skulle göra, vem jag skulle vända mig till, hon är den som jag litar på till 100% och jag hoppas att hon litar på mig! ♥
Kan väl berätta lite om mig själv ;) Jag heter alltså Lina, som ni säkert fattat och jag är en 98:a som bor i Stockholms trakterna. Jag rider & hopptränar ett c-ponny sto, vid namn Chiquita. Chiquita är en ganska kräsen dam, hon hoppar inte över vad som helst inte. Allt sker på hennes villkor, det är i alla fall vad hon VILL! Vi håller på att kämpa ihop oss ännu mer, men snart har jag hopptränat henne ett år, och det här innebärt svett, tårar och lycka, det vill jag lova er! Chiquita kan verkligen få mig att börja gråta, ibland av lycka, ibland av känslan att man inte klarar något, att man är värdelös liten flugskit på hennes rygg. Men, det har gett mig otroligt mycket! Jag har lärt mig att se det från den ljusa sidan, har lärt mig att gå vidare. Och nu, nu går hon bättre än nånsin!
Bjussar er på ett åsiktsinlägg som publicerats på min & Tovas gemensamma blogg. Men det här ämnet vill jag verkligen nå ut med!
NU ÄR JAG TRÖTT..
..på riktigt! Jag är trött på det ständiga pratet om höjd och tävlingsnivå.
Det är dagligen som jag ser folk som klandrar sig själva för att de hoppar "lågt". Folk skyller på hästen, sin tränare, underlaget eller vädret. Allt man kan komma på. Men frågan är den - Har man någonsin tänkt på sig själv? Det kanske är du själv som inte klarar av högre höjder, det kanske är du själv som behöver mer tid att öva?
Det är dagligen som jag ser folk som klandrar sig själva för att de hoppar "lågt". Folk skyller på hästen, sin tränare, underlaget eller vädret. Allt man kan komma på. Men frågan är den - Har man någonsin tänkt på sig själv? Det kanske är du själv som inte klarar av högre höjder, det kanske är du själv som behöver mer tid att öva?
Och det är inget fel med det.
Absolut inte! Alla borde ta sin tid att lära sig allt, i lugn mak och vänja sig. Inte kasta sig mot högre och högre höjder tills det helt enkelt tar stopp, och det händer något allvarligt. BOM. På en sekund har du förstört din hästs hoppglädje, och då får ni ändå börja om från början! Hur smart är det?
Jag står fortfarande för att jag hoppar LC, och det är varken ponnyns, tränarens, underlaget eller vädrets fel. Det är jag och Chiquita som behöver ytterliggare tid på oss, att lära känna varandra. Vi tar det chill helt enkelt!
Visst, jag kanske vill hoppa högre, jag kanske tycker att jag kan hoppa högre, men jag tar hänsyn till min häst, vi tar det lugnt hon och jag. Vi jobbar med att kunna rida riktigt fina vägar, kunna ha ettperfekt tempo och känna den där härliga känslan som jag och säkert alla andra ryttare strävar efter.
Jag accepterar att vi båda kan göra misstag, alla har något att förbättra sig på, även jag och Chiquita, det är en trygghet för mig. Alla gör fel någon gång, även den bäste. Det är något som är värt att tänka på!
Sedan finns det såklart folk som står för sin höjd, och som tar det lugnt! Det ska ALLA göra, för alla kan, och alla är grymma, bara att vissa gömmer det för att verka tuffa.
Absolut inte! Alla borde ta sin tid att lära sig allt, i lugn mak och vänja sig. Inte kasta sig mot högre och högre höjder tills det helt enkelt tar stopp, och det händer något allvarligt. BOM. På en sekund har du förstört din hästs hoppglädje, och då får ni ändå börja om från början! Hur smart är det?
Jag står fortfarande för att jag hoppar LC, och det är varken ponnyns, tränarens, underlaget eller vädrets fel. Det är jag och Chiquita som behöver ytterliggare tid på oss, att lära känna varandra. Vi tar det chill helt enkelt!
Visst, jag kanske vill hoppa högre, jag kanske tycker att jag kan hoppa högre, men jag tar hänsyn till min häst, vi tar det lugnt hon och jag. Vi jobbar med att kunna rida riktigt fina vägar, kunna ha ettperfekt tempo och känna den där härliga känslan som jag och säkert alla andra ryttare strävar efter.
Jag accepterar att vi båda kan göra misstag, alla har något att förbättra sig på, även jag och Chiquita, det är en trygghet för mig. Alla gör fel någon gång, även den bäste. Det är något som är värt att tänka på!
Sedan finns det såklart folk som står för sin höjd, och som tar det lugnt! Det ska ALLA göra, för alla kan, och alla är grymma, bara att vissa gömmer det för att verka tuffa.
Skäms inte nästa gång du hoppat 50cm på träning, det är bra, bara det kändes bra!:D
Nu har ni fått lära känna mig lite mer ;) Hoppas åsikten väckte lite tankar, och ni förstår att höjden inte har så stor roll i det hela!!
Kram Lina
Nu har ni fått lära känna mig lite mer ;) Hoppas åsikten väckte lite tankar, och ni förstår att höjden inte har så stor roll i det hela!!
Kram Lina
Kommentarer
Trackback
